Syoguiden - Zambia

Det är precis rätt dag att åka hem till Borlänge. Peace & Love-festivalen väntar och tåget fylls av sovsäckar, musik, öl och leenden redan i Stockholm. Det är bara mannen bredvid mig som tycks opåverkad av stämningen. Han sätter i ett par öronproppar och gör anteckningar i en rapport från Socialstyrelsen som handlar om alkoholkonsumtion.

Erica och jag har säten i olika vagnar, men hon messar mig:

"Tänk om man skulle göra en umeå love tour fast från olika ställen o målet peace o love i blg? Skulle bli häftigt?!:) Kram meningsfulla malin ;)"

Vi har knappt hunnit säga hejdå till projekten som vi har gjort under det senaste halvåret, men redan gror mängder av andra idéer. Det är en obeskrivligt skön känsla och medan jag njuter av den susar solsken, grönska, kohagar och glittrande sjöar förbi i takt med musiken.

I Borlänge väntar Jonas, en av de personer som känner mig bäst.

- Det är så underbart att se hur mycket energi du får bara genom att berätta om YPD! Du lägger så mycket engagemang bakom varje ord att du spottar på min arm, ler han när jag försöker beskriva allt och samtidigt överrösta Jason Mraz.

- Vad har du sett ikväll? undrar min syrra när jag kommer hem efter sista spelningen.

- Jag träffade pappa! svarar jag glatt.

- Herregud... nu har du verkligen varit borta länge om du nämner pappa före alla band, suckar hon.

Miss Li, Manu Chao, Mando Diao och Sahara Hotnights i all ära. Det är bara det att ibland gör spännande drömmar, ny energi och vassa idéer att ens eget soundtrack känns bäst av alla och det är härligt att kunna dela det med familjen och gamla goa vänner igen.   

För övrigt brukar Anna vara besviken på att unga svenskar bara dricker och inte förstår värdet av god mat.
Tack Emma för att du visade att hon har fel! ;)