Syoguiden - Zambia

Anna, du räknar YPD-dagar som om de är lika värdefulla som vattendroppar i en öken. Hur många dagar av programmet är kvar nu?

- Tre veckor och tre dagar.

Hur känns det?

- Ärligt talat så vet jag inte, jag är nog både förväntansfull och orolig. Jag saknar mina vänner och min pojkvän och på samma gång vill jag inte resa hem. Jag känner mig inte förberedd att åka, men livet fortsätter alltid även om rädslan och oron finns där. Jag lämnar ju något som jag trivs med och jag vet inte vad som väntar nu.

Vad har varit bra med YPD?

- För mig är programmet ett sätt att lära sig av det verkliga livet. Det har både bra och dåliga sidor och innehåller både skratt och gråt. Jag har fått utrymme att vara mig själv, den jag verkligen är, och jag har blivit mer jordnära. Jag har fått ny kunskap och nya erfarenheter samtidigt som jag har gett av vad jag redan kan.

Vad ska du göra efter YPD?

- Jag har blivit tillfrågad om jag vill vara koordinator för YPD i en av de Zambiska städerna som programmet hålls i. Det är inte ett heltidsjobb, men det känns jättekul att ha något viktigt att göra. Vid sidan om det vet jag inte ännu, men jag har många drömmar! Det bästa vore att få möjligheten att plugga på universitetet.

Grattis till uppdraget! Hur är en bra koordinator egentligen?

- En koordinator måste vara bra på kommunikation och får inte ha några favoriter i gruppen, utan ska vara öppen och välkomnande för alla. Andra bra egenskaper är att vara en bra lyssnare, att kunna lösa problem då de dyker upp och att inte döma någon. Alla i YPD måste känna att de är viktiga och modiga, för det är de ju! Det är därför de är med i programmet.

Är det något särskilt du behöver lära dig, för att bli en bra koordinator?

- Jag måste bli bra i datakunskap. Innan jag började i YPD visste jag bara var startknappen på datorn satt, men inget mer. Nu har jag till och med skrivit en hel artikel på bara en dag och jag kunde spara dokumentet själv. Jag kan använda internet också. Där håller jag kontakt med mina vänner och söker information om hiv inför mina föreläsningar.

Vad gör du om tio år?

- Jag hoppas att jag har tagit min universitetsutbildning och börjat arbeta och att jag har mitt eget hus. Jag kommer förmodligen vara både fru och mamma. Som kvinna i Zambia är det viktigt att föda barn, men jag skulle kunna tänka mig att adoptera också så länge jag har de rätta möjligheterna att ta hand om en familj på bästa sätt. Jag skulle ge barnet mycket kärlek, precis som om det vore min biologiska son eller dotter.

Vad har varit bäst i Sverige hittills?

- En av de bästa sakerna har varit att möta alla äldre människor. De vet hur man klär sig bra och hur man får någon att känna sig hemma. De pratar alltid med mig och om de inte kan engelska ger de mig ett leende. Dessutom är de bra på att laga god mat!

Vad kan Sverige lära av Zambia?

- Svenskarna kan lära sig att vara mer sociala och öppna. Allt börjar med leende och ett enkelt "hej!" - svårare än så är det inte.

Vad kan Zambia lära av Sverige?

- Att leva livet enklare och att vara mer flexibla med traditioner och regler. Det mesta som jag har gjort i mitt liv har jag gjort i hemlighet. Det är bättre att vara öppen och att få råd, så att man inte slutar upp med att göra fel saker. Det enda jag vill är att skapa ett bättre liv för mig själv, men ibland får jag känslan att min familj tror att jag inte tar livet på allvar utan bara gör saker för att de är roliga. De trodde inte att jag skulle få bra betyg nog för att söka in till universitetet och när jag visade dem mina betyg - som till och med var bättre än mitt uppsatta mål - sa de att jag måste ha fuskat. Innan jag åkte till Sverige tyckte de att det vore lika bra om jag hoppade av, eftersom de inte trodde att jag skulle fixa det. Jag är ju den enda i familjen som har rest till Europa. Det känns som om jag är alldeles ensam ibland och jag gör saker i hemlighet eftersom jag inte får rätt stöd.

Vilket slags stöd skulle du behöva?

- Min riktiga mamma dog när jag var liten och min nuvarande mamma gör sitt bästa, men jag törstar ändå efter känslan av att ha någon som bryr sig om mig riktigt mycket. Varje gång jag besöker någons hem och de behandlar mig på ett sätt som visar att jag är viktig, så mår jag bra. När det kommer till materiella saker så drömmer jag om att utbilda mig och att ha en egen dator, så att jag kan öva mig inför de rapporter jag ska skriva som koordinator. Jag vill inte bara ta emot gåvor - jag vill få redskap som gör att jag kan stå på egna ben!

Bland de som är med i YPD pratar många om att du har ett bra driv. Vad får du det ifrån?

- Oftast från mig själv... från min förmåga att drömma och fantisera!

Det finns många människor som vill påverka världen i en bättre riktning, men några undrar om det verkligen går. Är det möjligt?

- Ja, världen förändras med dig och mig. Det är vi som är världen. Ibland så väntar vi bara på att våra ledare ska förändras och förändra, men vi måste starta med oss själva.

Vill du få mer inspiration av Anna, eller ge henne lite pepp? Har du en bärbar dator som du inte längre behöver eller en idé om hur hon kan få ihop pengar till sin utbildning? Kontakta henne på annakabwe[at]yahoo.com eller bli vän med henne på Facebook.