Syoguiden - Zambia

Det är söndag och snart en ny vecka, med bara två dagar kvar i Malmö. Erica och jag är på väg hem till henne och jag ser till att fånga staden så mycket jag kan. Vid ena hörnet av Folkets Park har Willys satt upp en stor affisch med budskapet "All you need is love! Och låga priser på midsommarmaten". Den sista meningen har någon strukit över och affärens logga är bortskrapad, så att bara kärleksbudskapet finns kvar. Jag lägger på minnet att jag ska visa det för Anna, för själv behandlar hon samma varumärke som om det vore guld. Hon har en Willys plastkasse kvar, som hon ska spara som souvenir från Sverige och som ett minne av min pappa som är butikschef i Borlänge.

- Vilken plats gillar du bäst i Malmö? frågar jag Erica medan vi rundar nästa hörn, där en grupp har samlas för att väva ihop spontana rytmer från sina afrikanska trummor.

- Jag vet inte, svarar hon. Det finns så många olika platser och vissa gillar jag grymt mycket även om jag bara har varit där en gång, som till exempel Café Banjo eller där vi var idag.

Jag kan inte annat än att hålla med henne. Vi har just varit på klädbytardag på Bergsgatan 20.

- Jag trodde det skulle vara lite sunkigt, men det var liksom festtoppskvalité och så där snyggt upplagt, tipsade min värdsyrra Liv som såg till att vi hittade dit.

Hon och Sanna hade lämnat in 27 plagg och därmed fick vi välja lika många nya, som några andra ville byta bort. Vi passade på att ekofika också, tittade på en utställning om gatukonst och lyssnade till ställets egen DJ.

Annars tycker jag egentligen om ganska osexiga platser i Malmö. När Erica och Anna ringer mig brukar de dra till med:

- Var är du? På högskolebiblioteket?

Det har väldigt ofta rätt, för det är helt underbart med en plats där man kan hänga utan att betala för en kaffe. En plats som erbjuder ro att lyssna på sina egna tankar, vilket jag definitivt saknade i Zambia. Där var det alltid någon som stal luften på kontoret och hemma skulle jag ofta finnas till för andra. Några parker eller andra offentliga miljöer där det gick riktigt bra att vara för sig själv hittade jag helt enkelt inte, hur galet det än låter.    

Hemma i lägenheten här i Malmö fungerar badrummet ungefär på samma sätt som biblioteket. Även om vi som mest har bott sju personer i kollektivet och vi alla ska samsas om det rummet, passar jag ändå på att låsa dörren om mig. Att borsta tänderna innanför fyra väggar kan ibland bli dagens enda stund av ensamhet. Vid toaletten finns också kollektivets blogg där det går att läsa och skriva om allt ifrån tvättider till hur det kändes att ta årets första bad.

- Jag fattar inte att folk orkar läsa bloggar om det inte är en kändis eller någon annan som man verkligen gillar som skriver. Eller om man inte håller sig till att berätta om ett särskilt projekt eller intresse, säger min vän Farao som nyligen var på besök i stan.
Det vinnande konceptet bakom kollektivets blogg är att den är i pappersformat, skrivs för hand och helt enkelt kallas för "toalettboken". Den är inte särskilt trendig, men blir garanterat alltid läst.