Mitt nya äventyr
När jag går genom skogen i hemstaden Borlänge möter jag två älgar. De korsar sakta det snöbeklädda spåret. Det här är hemma - snö, älgar och tumvantar med dalamotiv som är stickade av min mormors mor. Jag gillar sommaren bättre och jag är mer intresserad av människor än djur nuförtiden, men ändå går det inte att ta miste på magin som plötsligt infinner sig.
Älgarna försvinner sakta in bland granarna, utan att låta sig störas av mig. Det känns nästan som om jag inte existerar, men när jag väl vågar röra mig igen får jag sällskap av gnisslet mellan snön och mina skor. Jag finns naturligtvis, samtidigt som det är tydligt att världen inte kretsar kring mig eller någon annan särskild. Jag antar att det är för att påminnas om det som det är så skönt att gå i skogen ibland.
Även om jag inte är i centrum av världen så känns platser långt borta ändå inte så avlägsna. För tillfället har jag min syster i England och min bror i Thailand. Jag når Sydafrika via min mobil, Sri Lanka genom min mailbox och den lilla kryddön Grenada finns på Facebook.
Till och med i skogen, långt från tekniken, känns andra platser nära. Nästa djur som drar till sig min uppmärksamhet är en tupp. Hans höga galande kommer från en röd stuga bakom träden, men min tanke går till huset i Uganda där jag för ungefär ett år sedan vaknade till samma hysteriska ljud. Det är nästan så att jag tror att den faluröda färgen ska rinna av timret och färga marken i den rödbruna ton som jag förknippar med Afrika.
Ett helt annat hem väntar på mig nu, i Zambia, långt bortom de svenska granarna. Jag ska bo där hos en värdfamilj tillsammans med tjugoåriga Anna. Jag vet inte så mycket mer om Anna än att hon är från Zambia, att hon precis som jag är intresserad av kommunikation och hon helst vill ha sitt hem i en mindre stad...
Det där sistnämnda är lite oroväckande, för vi har blivit placerade i Lusaka, Zambias huvudstad. Allt kan ju inte bli mitt i prick. Jag hoppas att vi blir mitt-i-prick-parkamrater i alla fall. Vi ska nämligen både bo och arbeta ihop. Det blir med andra ord vi 24 timmar om dygnet - i ett halvår! Vi ska vara tre månader i Lusaka och tre månader i Malmö för att arbeta mot hiv/aids.
Äventyret startar med ett avreseläger i Stockholm på torsdag...
Ja just ja, det blir tre dagar i Borlänge också. Jag hoppas att älgarna vill visa sig då.
