Inspirationen
Jag har en kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap. Något av det första jag lärde mig under min utbildning är att det ibland kan vara en utmaning att förklara för företag och organisationer att de måste satsa på kommunikation. Det tycker jag är konstigt. Alla som någon gång har gjort slut eller har blivit sams, som har betalat extra för att få rätt märke på sina jeans eller som har svurit över en kass bruksanvisning, borde ju ha insett att det här med kommunikation spelar en stor roll.
Ändå verkar några fortfarande inte fatta det. Kanske var det för att försöka visa dem att kommunikation kan tyckas vara på liv och död, som jag och min klasskompis Malin packade våra väskor och drog till Uganda under två månader i slutet av 2006. Vi skulle skriva vår c-uppsats och vi skulle göra det genom Sidas program Minor Field Study.
Här är Malin i vårt rum som fungerade som sovrum, kontor och tvättstuga på en och samma gång.
Vi hade med oss ett högtravande citat (från Missing the Message, Panos Institute):
"While there remains no cure for AIDS and no vaccine, and effective treatments remain widely unavailable to the poor, the greatest weapon in humanity's armoury to contain this pandemic remains humanity's most unique characteristics - communication."
Vi valde att fokusera på hur kommunikation kan förebygga att unga kvinnor blir smittade av hiv. Det kändes angeläget eftersom kvinnor som är i åldrarna 15 till 24 år och lever söder om Sahara, löper mer än tre gånger så stor risk att smittas som unga män i samma ålder och område.
Bland de kvinnor som vi intervjuade fanns det många olika livshistorier. Några delade ut kondomer, informerade och skrev egna teaterpjäser om sjukdomen, medan andra saknade utbildning och viktiga kunskaper om hur viruset smittas. Det fanns de som kunde bestämma över sin egen kropp, men också de som hade tvingats till sex på grund av våld eller fattigdom.
Både det positiva och det negativa berörde, men jag fick lägga mina känslor åt sidan. Jag skulle skriva vetenskapliga texter, jag skulle vara objektiv...
Och jag visste att jag skulle bli tvungen att resa tillbaka till Afrika igen.
