Mzungu, mzungu!
Jag smörjer in mig själv i solskydd 15 och mina skor i svart skokräm.
- Men Malin, vilka kontraster! Nu ser du ju ännu vitare ut, ler Anna.
Jag tittar på mina bleka ben och kan inte låta bli att skratta. Här har jag försökt ägna samma tid som Anna och familjen åt strykning och skoputs för att smälta in och så blir slutresultatet en ännu tydligare mzungu!
- Alla kommer att ropa efter dig! Jag hoppas att jag blir riktigt snygg idag så att killarna ger mig lite uppmärksamhet också, fortsätter Anna.
Att prata om påstådda ragg har blivit till en jargong och jag är osäker på om den kommer från oss, ämnet hiv/aids (som ofta för in samtalen på temat sex) eller om det helt enkelt är så snacket går vanligtvis. Säkert är det i alla fall att det känns lika vardagligt att flirta här som det är att prata om vädret hemma i Sverige. Att påstå att någon har en beundrare, alternativt har fallit för någon, eller att spela att man själv inte kan släppa tankarna på någon, är helt enkelt ett sätt att fylla ut konversationen.
- Min nya frisyr kommer att göra att alla glömmer sina fantasier om att skaffa sig en vit fru! retas Anna.
Två glada mormödrar tar sig an flätningen av Annas hår. Med följsamma fingrar, hjärtliga leenden, två träbänkar samt en glasskärva precis stor nog att spegla sin nya frisyr i, bildar de en provisorisk salong efter vägkanten framför de söndagsstängda affärerna. Jag väntar medan tiden vävs in i hårda mönster längsmed Annas huvud.
Ett par minibussar far förbi och tutar.
Några gatubarn sjunger på avstånd.
En man ställer ner sin skottkärra, säger hej, tar nya krafter och går vidare med släpet.
Sedan får Anna ett halsband av en kille som vi har köpt pärlor av. Det är jag som har betalat, men hon som får halsbandet som bonus. Jag hjälper henne att knäppa låset i nacken och genom att skaka överdrivet besviket på huvudet fäster jag också ett leende vid hennes ansikte, trots flätorna som stramar. Det är hennes tur att spela förtvivlad när två killar stannar sin bil och erbjuder sig att köpa mig en drink.
Anna och mina värdföräldrar är katoliker. Här är vi på väg till kyrkan.
En vecka senare kommer vår värdmamma hem efter att ha fått sitt hår flätat av samma kvinnor. Hennes yviga hårgloria ligger nu tajt mot huvudet och all busighet som funnits i burret är förflyttat till hennes ögon.
- Malin, kom ska du få höra! Nu har damerna som gör flätor verkligen fått något att fundera över! De vet inte om du är en mzungu eller om du kan kallas färgad! fnittrar hon.
Jag skrattar förvånat, men inser samtidigt att deras funderingar kan förklaras med faktumet att mina värdföräldrar ofta presenterar mig och Anna som sina döttrar, utan något tillägg att vi bara bor tillfälligt hos dem och inte är deras biologiska barn.
- De sa att du måste vara färgad, eller så är det så att jag är gift med en mzungu och så har vi fått en svart och en vit dotter. Nästa gång ska jag berätta hur det ligger till, men jag kunde inte låta bli att låta dem klura lite till, skrattar min värdmamma.
- Och de berättade att du inte tog emot pengar från ett par killar som ville köpa dig en drink, fortsätter hon. Det tog de som ett bevis på att jag har uppfostrat dig och att jag har gjort det bra!