Kycklingfötter
Vi hade lagat maten dagen innan och de bästa bitarna av kycklingen var redan uppätna.
- Du kan inte bara äta nshima och grönsaker! tyckte Anna.
När jag insisterade att det gick bra tog hon min tallrik och sedan kom hon glatt tillbaka - med två kycklingfötter! Jag hade tyckt att det var lite äckligt bara att laga till dem, så att äta dem kändes inte särskilt inspirerande. Hur som helst så gäller det ju att ta seden dit man kommer...
Min filosofi är att det kan vara bra att smaka på allt en gång. När det gäller kycklingfötter kan jag nu konstatera att smaken är det egentligen inget fel på, men det är helt enkelt för mycket klor och gnagande för ytterlist lite kött.
När vår värdpappa skulle äta kyckling idag möttes han av fyra kycklingfötter som ingen bevisligen vill ha.
- Vem är det som äter de här? undrade han.
- Det gör Malin, svarade Anna som om det var min favoriträtt.
- Du får gärna ta dem om du vill, erbjöd jag mig med spelad givmildhet.
Pappan blev stående som en staty, med locket till serveringskärlet i handen och blicken fäst vid klorna som tycktes grabba efter vem som helst som inte kan slingra sig tillräckligt artigt.
- Jaha, då ger jag i min tur tillbaka dem till dig, konstaterade han sedan.
Är det någon som har lust att komma över på middag? ;)
