Malmö - vår nya stad
I Malmö stads tidning skriver Erik Vestman en kärleksförklaring till staden som Anna och jag ska bo och arbeta i nu: "Jag gillar dig för att det finns lite kaos i dig! För att du är så uppkäftig och att du än så länge håller fortet och vägrar bli så tillrättalagd som de vill att du ska vara. För att du är bångstyrig o full av folk som vill nåt annat och gör lite som de vill utan att fråga om lov. För att du är lite skitigare och råare än alla andra i Sverige förutom Borlänge". (Ja Borlänge, min hemstad, vilket sammanträffande va?)
Malmö har närmare 40 mil cykelvägar, får vi veta. Att cykla känns därför som ett både bra och billigt sätt att upptäcka staden, men utmaningen är att Anna inte kan cykla. Hon har provat på det förut, men slutade då hon ramlade och slog sig. Att cykla som vi gör här, mitt i staden inför en massa människor, verkar hon dessutom tycka är okvinnligt.
Hur som helst så är Anna både anpassningsbar och envis. Trots att vi har haft en lång dag säger hon plötsligt att hon ska ut med cykeln och öva. Jag följer med, men eftersom hon är lite blyg hamnar vi på markplanet i trapphuset, där det finns några meter raksträcka utan granskande ögon.
- Skratta inte! Du är en usel lärare! fnissar hon när jag försöker hålla tag i pakethållaren och hennes balanssinne.
Vi bestämmer oss att satsa på en annan strategi. Hon ska trampa ner högra pedalen från högsta läget, försöka balansera så långt det går på ett tramptag utan min hjälp och sedan sätta ner vänsterfoten. Det är bara det att hon sätter foten på pedalen istället och så cyklar hon! Hon cyklar som det självklaraste i världen och kastar snabbt en förvånad blick över axeln. Vad ska hon göra nu? Hur stannar man? Vi har ju inte tänkt så långt. Kommer hon att köra rakt in i väggen?
Men så kommer hon tryggt ner på jorden igen, med fötterna först, och vårt jubel studsar mellan de kala väggarna innan det fångas i en stor segerkram.
- Nu går vi ut! ropar jag och snart cyklar Anna runt Möllan.
Hon krockar inte med en endaste person, men hennes entusiastiska småvingliga frammarsch kör rakt in i hjärtat på flera stycken.
- Kanske är det så här man möter nya vänner i Sverige? Vi borde ha flygblad med ditt telefonnummer på. Du kan åka runt med en bunt på pakethållaren så kan alla som vill ta en varsin, skrattar jag medan jag småspringer vid sidan om henne.
- Imorgon följer jag med er på cykelturen runt Malmö, lovar Anna.
