Liv i Folkets Park
Under senaste veckan har vi tagit del av Malmös varierande körliv. Vi har lyssnat på gospel i kyrkan, sett ett ABBA-popuri om könssjukdomar på Socialstyrelsens konferens om hiv och vi har hejat på vår värdsyrra Liv och hennes kör. Bilderna och texten nedan är från det framträdandet.
Det här är en historia som inte har nåt slut.
Den oändliga historien om att alltid komma ut.
Var jag än befinner mej så krävs det flera svar.
När och hur och varför har du ingen karl?
Ref: Dö heterosexismen, dö heterosexismen. Låt människor få vara som de är.
När jag var ung så var jag smygis, varje bästis var min tjej.
Att komma ut där hemma var en jobbig grej.
Morsan blev helt galen och slängde ut min säng.
Farsan tog det bättre men drog in min månadspeng.
Ref: Dö heterosexismen, dö heterosexismen. Låt människor få vara som de är.
Vid bordet satt min moster pratsam glad och full.
Hon fråga hur det kändes att aldrig få nåt knull.
Hur gör ni när ni älskar, hur känns det i er kropp?
Det måste vara tråkigt att inte få nån snopp.
Ref: Dö heterosexismen, dö heterosexismen. Låt människor få vara som de är.
På krogen satt en herre med Volvo, ring och katt.
Han fråga om jag ville följa med honom inatt.
Jag sa jag hade flickvän och bad honom att gå.
Han sa det gör detsamma, jag kan ta er bägge två.
Ref: Dö heterosexismen, dö heterosexismen. Låt människor få vara som de är.
Din tjej är säkert trevlig men trots allt ett substitut.
Du kan inte få en kille och har aldrig fått ett skjut.
Men jag är en schysst snubbe som kan omvända dej.
Jag ger dig lite stake så blir du nog kär i mig.
Ref: Dö heterosexismen, dö heterosexismen. Låt människor få vara som de är.
